ESC – Lisbeth tippar topp tio!

Okej, då har ESC-cirkusen dragit igång igen. Och precis som vanligt så är ju Lisbeth inte alls intresserad. Näj näj! Eller? Klart man ska hänga med i den europeiska musikindustriutvecklingen. *host host* Nä, skämt åsido. Jag hade förmodligen kunnat hitta bättre och mer innovativa sätt att fördriva min tid på, men i brist på engagemang så fastnar jag ändå i ESC-träsket. Dags att tippa topp tio! (Läs den meningen snabbt om du kan..) Om jag hade satsat pengar på de som under de senaste 10 åren vunnit tävlingen så skulle jag förmodligen vara en lite rikare kvinna än vad jag nu råkar vara.. Eller bara dum kanske? Anyway. Här får ni min ”Topp 10-lista”. Titta, lyssna och njut!

1. Estland: Ott Lepland -Kuula

En helt magisk ballad som verkligen fångar mitt hjärta på en hundradels sekund. Sångaren är inte så pjåkig han heller!

2. Cypern: Ivi Adamou – La la love

Skönaste uptempolåten i tävlingen! Ung och duktig sångerska. Klockren video!

3. Spanien: Pastora Soler – Quédate conmigo

Episk, avskalad, spansk ballad med höga toner. Kan det bli bättre?

4. Rumänien: Mandinga – Zaleilah

Säckpipa, dragspel och mycket trummor – det känns sommar 2012! Sångerska med mycket attityd. Refrängen gör mig sjukt glad och danssugen!

5. Ukraina: Gaitana – Be my guest

Värdlandet för sommarens fotbolls-EM har fått fram en riktigt bra uptempolåt med en riktigt bra sångerska med klös i rösten! Sången fastnar och kommer definitivt spelas både högt och lågt framöver!

6. Island: Gréta Salóme & Jónsi – Never forget

Fantastisk, mollig, mysterisk ballad med massa etnokänsla. Älskar fiolen som lyfter låten till tusen. Heja Island!!

7. Sverige: Loreen – Euphoria

Jag tror tyvärr inte Loreen håller ihop hela vägen till vinst som många andra tror.. Men det är en bra låt och har någonting som gör så att den fastnar, så det blir förhoppningsvis och förmodligen en topp tio-placering!

8. Irland: Jedward – Waterline

Förra året så var Jedward mitt ”ogilla-objekt”. Två identiska, irriterande, hoppande pojkar med tuppkam och på tok för speedade. Usch sa jag då. M-m-m säger jag däremot i år! Det här är Lisbeth-loves-boyband-uptempo-mumma! Jag tror på Irland.

9. Norge: Tooji – Stay

Klart Norge måste få en plats på min topp tio-lista! Jag tror dock inte  på riktigt att den något röstsvage Tooji, trots all sin charm, kommer att gå så här långt! Men det är en helt reko låt med en grymt stick, och patriot som jag är så vill jag ha med mitt Norge på listan! Go Norway!

10. Slovakien: Max Jason Mai – Don’t close your eyes

Självklart måste vi få in lite hardcore rock från Slovakien! Riktiga rockröster och sunkiga, långhåriga rockkillar är definitivt med om jag får välja! Och här har vi en riktig gobit! Jag headbangar gärna tillsammans med Max Jason Mai – anytime! Rock’n'roll!

Starka utmanare

Kroatien, Georgien, Azerbajdzjan, Bosnien-Herzegovina, Italien samt Serbien är alla länder med sköna låtar! Däremot tror jag ingen av dessa har någon potential att varken vinna eller ta sig in på topp tio-listan! Till veckan får vi svaret. Semifinaler tisdag och torsdag – det här blir spännande! Framför allt så blir det spännande att se hur bra min lista egentligen är!

 

Charmigt impulsiv!

Hoppsan. Här hade man inte varit inne och skrivit på ett tag. Sunkigt av mig! Men nu är jag tillbaka in action. Vad hände med 100 dagars-utmaningen kanske ni undrar? Ja. Det fungerade ett tag tills jag kände att det var dags att trycka på pausknappen! Och nu har jag kanske gjort det tillräckligt länge. Så jag tänkte börja om.

Dagens utmaning kan jag tyvärr inte offentliggöra innan jag vet hur det blir med resultatet av utmaningen! Men jag återkommer när allt är klart! Nu blev ni nyfikna va? Det låter bra!

Ska försöka bli duktigare på att blogga frekvent! För det finns massor att blogga om! Galet mycket..

Ha en fantastisk dag vidare! Du är briljant, värdefull och älskad, glöm aldrig det!

 

tres et quattuor..

Oh la la! Lisbeth kan skriva på latin. Nä, men Google Translate kan! Okej people. Ni har förmodligen inte kunnat sova i natt eftersom ni inte fått höra mina senaste utmaningar. Jobbigt för er! Ni får hålla er en liten stund till. Själv njuter jag mig igenom dagarna. Känner att jag snart måste börja höja ribban på denna challenge! Idag har jag haft en toppendag med invigning av Pingstkyrkans nya Second Hand. Jag är så stolt över att få vara med i en kyrka där det finns visioner och passionerade och hängivna människor! Det är coolt! Det blev en härlig dag med massor av människor som kom förbi, jag gjorde några småfynd själv och dessutom tittade världens bästa mamma och pappa förbi! Nu har jag däremot äckligt tråkigt. Funderar på att sova en liten stund, men hallå – sova. På en lördag? Nädu.

Då var det dags igen. Att offentliggöra mina två senaste utmaningar.

#3 Skaffa ett personligt styrketräningsprogram (inkl. personlig träningscoach, vilket jag i och för sig redan hade sedan tidigare..)

#4  Dagens och förmodligen den svåraste utmaningen hittills. Jag var ombedd att sjunga en solosång idag på invigningen av kyrkans nya Second Hand och självklart inte vilken sång som helst.. You raise me up. Tolkad av tusentals, men med enbart få röster i världen som klarar av att leverera den. Jag sjöng den förra söndagen i kyrkan och fick mig själv att rysa. Inte på grund av min fantastiska röst utan för att jag sjöng den med passion och inlevelse. Jag gjorde sången min. Det gör hela grejen. Idag, ca. en vecka senare hade jag dock varit förkyld en vecka och rösten var verkligen inte där den skulle. Jag harklade mig, ställde mig framför mikrofonen, hörde varken mig själv eller pianot på grund av det värdelösa ljudsystemet. Jag sjöng, vet knappt vad jag sjöng och plötsligen hade jag sjungit klart. Jag fick applåder, folk såg glada ut och jag vet inte vad jag var. Utmaningen låg inte i att prestera i Celine Dion-klass. Utmaningen låg i att trots röstkvalité ställa sig framför mikrofonen, ta sig an sången och löpa hela linan ut. Jag är stolt!

Well. Då avrundar jag för i eftermiddag och säger stay tuned för mer av Lisbeth!

Ps. Måste ju bara skicka med dagen bästa challenge-låt! Epic!

#2

Var inte rädd för motstånd – kom ihåg
det är i motvind och inte i medvind
som en drake stiger. 

Visst är det briljant. En annan sak som är briljant är jag. Alldeles för länge har jag varit en skugga av mig själv. Idag när jag vaknade kände jag mig som en helt ny människa. Min grymma kickasstart på den här hundradagarsresan var välbehövlig. Jag behöver det här. För mig själv. Känslomässigt har jag varit överallt det senaste halvåret vilket till slut ledde till att jag slutade bry mig. Om mig själv. Det är inte okej. Varför är det alltid lättare att ta hand om andra än om sig själv. Igår när jag var hos frisören berättade jag för henne att jag under en längre tid haft så vansinnigt ont i hårbotten och hur det känts som att någon sliter av mig håret så fort jag nuddar det. Hon kollade hårbotten och tittade bekymrat på mig och sa:

Lisbeth, din hårbotten talar om för dig hur du mår.

Wow, tänkte jag. Men så slog det mig. Vilken Gud jag har, vilken briljant Gud som skapat mig så enastående, övermåttan underbar, komplex och inte alls vidare komplicerad. Min hårbotten signalerade att min kropp inte mår bra. Hur coolt är inte det? För mig blev det återigen en varningsklocka om hur illa det kan bli. Jag har åtminstone en gång i mitt liv varit nära en total konfrontation med den berömda väggen. Dit går jag aldrig mer igen. Ju längre det går att hålla sig borta ifrån den, desto bättre. Det jag gör just nu är en resa längre och längre bort ifrån väggen. Jag måste börja ta hand om mig själv igen. Inte halvhjärtat utan till 200 %.

Spännande att folk tycker mina utmaningar är så intressanta. Har fått några kommentarer sedan jag började den här galna resan och det är jättekul att ni är så engagerade, verkligen! Ju fler som läser, höjer ögonbrynen och kommenterar – desto fler som förväntar sig resultat. Känn ingen press fröken Tettli! Och vet ni, det gör jag inte alls.. Jag behöver inte visa någon annan att jag att jag kan. Den enda juryn som bedömer min audition  är jag själv och om ni bara visste vilken press det är!

Hår. Makeover. Radikalt. Så brutalt hett och nytt att kollegorna trodde det var en ny kollega som entrade skolan idag. Det gillar jag. Dags att vara Lisbeth, 25 år och briljant – inte en gammal disktrasa från sekelskiftet. Därför presenterar jag..

Dagens utmaning: BARA VARA BRILJANTA JAG!

Den här dagen har varit hyfsat awesome. Nu gäller det att ladda inför helgen, nya tag och nya, spännande utmaningar. Sugen på att utmana mig? Hör av dig!

Nu: En lång dusch med hårinpackning! Sen tänkte jag fila och lacka naglarna. Dags att återta 25-årsstatusen!

Love/L

Challenge – Dag 1

Då så mina vänner! Lagom till Askonsdagen kickar jag igång min hundradagarschallenge! Wiho! Askonsdagen är den dag som inleder den egentliga fastetiden, according to Wikipedia of course. En viktig sak som jag glömde skriva i gårdagens inlägg är att det under dessa 100 dagar kommer att komma en utmaning – varje dag! Eftersom det idag var första dagen så ansåg jag att vi var tvungna att gå ut hårt och rejält. Dagens utmaning löd:

Gör något radikal och galet när du är hos frisören!

Så jag sa hejdå till mina guldlockar och sa hej till kaxigt mörkbrunt med kopparskimmer. Längderna behöll jag, men jag klippte hellugg vilket varit min största hårmardröm de senaste 15 åren. Men jag gjorde det. Jag gjorde det! Det är det enda som räknas. Och gissa om jag är nöjd? Så djuriskt! Bildbevis? Here we go..

Imorgon fortsätter 100 dagar med Lisbeth. Utmaning för morgondagen? Det får vi se..

Challengetime!

Dags för en radikal förändring. Dags att tugga trä. Dags att fightas. Time to challenge myself!

Jag är absolut ingen som tittar på Big Brother, men vem har missat att detta rabalder nyss dragit igång och vem har missat att deltagarna ska bo tillsammans i ett hus i 100 dagar. Copycat som jag är så tänker jag kopiera konceptet. Ja, inte att bo tillsammans med massa galningar i ett hus. Men hundradagarsgrejen tar jag fasta på! Imorgon är det exakt 100 dagar till 1 juni 2012. Detta ska jag göra något bra av. I loppet av 100 dagar tänker jag utmana mig själv i en rad saker! Varför undrar ni kanske? Många har den senaste tiden påpekat att jag är en ”allt eller inget person”. 200% eller inget. Att jag är en hormonell berg-och-dal-bana och att jag aldrig håller mig stabil. Jag håller inte med om det. Eller jo, till viss del.. Men jag är en tjej som ger 200% när jag väl gör något. Jag avskyr att vara halvhjärtad. Ska det va, så ska det va brukar jag säga och det stämmer så bra, så bra! Dags att göra saker helhjärtat igen, dags att bli passionerad. Inte bara på en punkt i livet, utan på alla! Jag brukar vanligtvis gå förbi spegeln och busvissla till min spegelbild, nu var det ett tag sen jag gjorde det. De senaste månaderna har jag bara sett en grå skuggbild passera när jag gått förbi spegeln. Det får det vara slut på! Jag är 25 år och tänker inte leva mina ungdoms dagar halvdant och halvhjärtat.

Nu kanske ni tycker att jag lägger orimliga krav på mig själv och att jag har en alldeles för hög ribba för mitt eget bästa. Och ja, det kan se så ut.. Men sanningen är den att jag måste målsätta mig för att stålsätta mig! Jag sätter inte upp mål för mig själv för att jag måste, utan för att jag vill! När jag fightas för att nå mina mål gör jag det aldrig för någon annan än mig själv. Att ni nu får följa denna spännande resa på bloggen är bara en bonus för er skulle jag vilja påstå!

Okej.. Till vad jag ska pyssla på med under dessa 100 dagar. Det är inte längre någon hemlighet att ett av målen i mitt liv är att gå ner i vikt. Inte för att jag inte är vacker som jag är, inte för att jag inte är värdefull och absolut inte för att målsättningen med detta är att bli en supermodell! När man pratar om viktnedgång får man tyvärr ofta taskiga kommentarer och taggarna utåt, varför? Folk säger jämt: men du är fin som du är och du behöver väl inte gå ner i vikt. Well. Då ska jag berätta en sak för er mina vänner. Det är jag och endast jag som vet om jag behöver gå ner i vikt eller inte. Jag har under hela mitt liv varit fysiskt aktiv och sportat som en tok. Jag älskar naturen, fjällen och att röra på mig. Där är jag inte riktigt nu. Jag känner att min rygg och mina knän tar stryk av de extra kilon som jag bär med mig. Att då kunna se på sig själv med rätta ögon och veta att jag är älskad både med och utan extra kilon, men samtidigt göra något konkret för att må bättre, då har jag tagit ett sunt och moget beslut! Att gå ner i vikt är ju självklart inte mitt enda mål under mina hundra dagar. Jag vill bli starkare, både mentalt och fysiskt! Jag har alltid varit en stark tjej, men om man inte jobbar medvetet med att hålla styrkan vid liv så tappar man lätt och blir svagare!

I höstas när jag fixade gymkort skrev jag samtidigt mig in i xtravaganza. Ett viktminskningsprogram. Jag är med i en grupp med flera andra som har samma mål som mig. Vi har alla olika förutsättningar, olika mål och framför allt olika tidsperspektiv på hur långt det ska ta innan man är i mål. Jag skulle enligt mitt personliga diagram ha varit i mål den 1 mars. Det kommer inte hända, därför har jag valt att skjuta på det några månader. Min 100-dagars challenge har inget med xtravaganza att göra, utan är enbart en utmaning along the way.

Utmaningen går ut på att under 100 dagar gå ner minst 20% av min nuvarande kroppsvikt. Jag vet, det låter kanske lite galet, men i kg så är det inte alls en big deal. Så ni behöver inte vara oroliga. Jag ska även träna minst 3 timmar om dagen och detta innefattar enbart effektiv träning, inget lallande alltså. Jag ska under den här perioden inte heller röra en enda kolhydrat, vilket i sig blir en galen utmaning, men jag klarar det!

Annars kommer min 100-dagars challenge att innefatta flera personliga förändringar i mitt liv! Häng med i bloggen så får ni se! Jag kommer under dessa 100 dagar att ha 5 mindre delmål. Inför varje delmål kommer jag ha en liten extra utmaning! Spännande va?

Okej, dags att rocka!! Häng med i utmaningen ni också vettja! 100 dagar med Lisbeth!

Life’s sometimes a real bitch, but my God is still greater!

Livet är ibland som en stor handflata som delar ut bitchslap efter bitchslap. Det svider. De senaste veckorna har varit ett kaos utan dess like. Jag har stundtals befunnit mig på otroligt mörka ställen, tårarna har varit många och frågorna fler. Jag har varit så lost, så arg, så besviken och ledsen. Jag har anklagat Gud, jag har frågat Gud, jag har gråtit till Gud, skrikit till Gud. Stångat huvudet i väggen och varit så borta. Jag sjönk, kämpade mig desperat till ytan igen, drogs ner i djupen igen, drog in vatten i lungorna, kämpade desperat igen och kom upp till ytan igen. Där har jag försökt hålla mig sedan dess.

För snart tre veckor sedan gick min kära svägerska bort. Efter lång tid på sjukhus var det till slut över. Hon drog sitt sista andetag och gick för att möta sin Skapare, frälsare och vän. Det är svårt att förstå, sorgen och saknaden är enorm och självklart sitter man igen med massor av frågor. Frågorna får kanske aldrig svar och i slutändan så finns det ändå bara en sak som kan ge oss som är kvar här på jorden tröst – vetskapen om att hon nu spenderar sin tid i himlen tillsammans med massor av fantastiska människor!

Igår sjöng jag på kyrkan. Jag sjöng tre sånger, Han går aldrig förbi dig, Det er makt i de foldede hender och You raise me up. Sånger som under den här tiden och andra stunder i mitt liv gett mig så mycket tröst och frid. Budskapet som knyter samman de tre sångerna är att Gud aldrig lämnar oss. Han är den enda som helt och fullt förstår vad vi går igenom. Hans famn står alltid öppen. och även när vi vill anklaga honom så plockar han upp oss i sin famn och håller om oss. En sång som fått mig att inse detta på ett helt annat sätt är Gaither Vocal Bands When I cry.

When I cry, You cry. When I hurt, You hurt. When I’ve lost someone, it takes a piece of You too. And when I fall on my face, You fill me with grace. ”Cause nothing breaks Your heart, or tears You apart Like when I cry.

Livet blir aldrig det samma, men jag vet att jag en dag ska få återförenas med min kära vän och svägerska. I en värld bortanför denna utan tårar, sorg, lidande, nöd och död. I en perfekt värld där kärleken övergår allt, där allt är ljust, vackert och får oss att le. Det är något jag ser fram emot! Vila i frid älskade syster, svägerska och vän!

Life’s sometimes a real bitch – but MY God is still GREATER!

You put your arms around me and I’m home!

Vilken sanslös vecka jag nu lagt bakom mig! Tisdag 17 januari 2012 gick till historien som en av mitt livs största och bästa dagar! Jag tog EXAMEN! Under dagen opponerade vi på våra examensarbeten, senare på eftermiddagen bjöd Lärcentrum på tårta och lite förfest. Vid denna tillställning fanns också representanter från Umeå universitetet om höll tal och gratulerade. Lokaltidningen var också med för att fota och skriva några rader om de fina förskollärarstudenterna! Klockan 17 drog vi iväg till hotellet och vår examensmiddag! Där väntade hotellpersonalen med champagne i lobbyn och vi minglade ett bra tag innan vi gick upp till resturangen och slog oss ner vid vackert dukade bord! Till middag bjöds det på två menyer. Vi hade på förhand valt vad vi ville äta. Jag åt följande:

Förrätt: Chevregratinerad toast serveras med kökets hemgravade ren samt fikonmarmelad

Huvudrätt: Smörstekt röding med kantarellstamp samt friterad purjolök och citron hollandaise

Efterrätt: Hallonpannacotta med chokladmousse

Det var riktigt gott måste jag säga! Jag är inte en tjej som ofta äter dyra och exklusiva 3-rätters, men för en examensmiddag höll den måttet! Kanske måste börja bli lite ”fin i kanten” och äta lyxigt oftare! Måste hitta en finansiär kanske?!

Under middagen bjöds det på bildspel, frågesport, skratt, tårar och massa goda minnen! Wow, vilka år vi lagt bakom oss! Och tänk att vi äntligen är färdiga. Vi har en yrkestitel, vi har gått i mål! Det är helt makalöst! Jag är så stolt, glad och förväntansfull inför vad livet nu ska erbjuda!

Min examensdag med allt vad den innehöll var helt fantastisk! Jag är så tacksam för de vänner jag fått under min studietid. Tänk att vi gått skola tillsammans i 3,5 år. Det är helt crazy! Tack kära ni! Ni är bäst! :*

Nu är det bara att ta tag i sitt liv igen med allt vad det innebär. Jobbar fortfarande runt 60% på Strandskolan här i Vilhelmina, ett jobba jag är otroligt tacksam över att jag har! Finaste eleverna och härligaste kollegorna man kan tänka sig! Varje dag är inte solsken, men det gäller att koncentrera sig på allt det positiva, glittriga och charmanta i livet – vilket jag kommer försöka göra i större grad framöver! Imorgon börjar jag dessutom den första (av två) kompletteringskurser till ”lärare för grundskolans tidigare år-behörighet”. Det känns inte lika grymt som det en gång gjorde, men jag försöker landa i beslutet och se ljust på saken. Det är ju sjukt bra med dubbla behörigheter. Man blir betydligt mer attraktiv på arbetsmarknaden och man kan fightas betydligt bättre om lönerna (vilket jag ska göra så det ryker om det..)!

Nope, nu ska jag ta en tidig kväll. Ni ser, jag mognar i mina beslut. Läggdags innan klockan 22:00 är grymma vuxenpoäng! Godnatt!

Examensvecka!

Vem hade kunnat tro att denna vecka någonsin skulle komma? Alla utom jag kanske? Hjärtat bultar lite snabbare när jag tänker på vilken dag som närmar sig. Det är helt makalöst att jag snart är framme. Det är fantastiskt! På tisdag blir det party och glitter – allt för att fira att jag är bäst! Can’t wait!

Söndagens pepplåt <——– LYSSNA!

Godnatt!

NEW DESIGN!

2012 innebär ett nytt år, nya utmaningar, ny kalander, ett nytt och fräschare liv och självklart en lite fräschare bloggsida! Nu har det inte hänt så allra värst mycket, men det kommer – tro mig!

När jag synar min blogg så ser jag att mitt sista inlägg gjordes den 19 oktober, vilket är helt skandalöst. Kanske beror den minskade bloggningen på att mitt liv, månaderna innan jul, har varit extremt hektiska. Kanske beror det också på prioriteringar. Inför året 2012 så kommer jag försöka göra en hel, himla massa omprioriteringar i mitt liv! Så förhoppningsvis hamnar även bloggen lite längre upp på prioritetslistan detta år. Någon summering av 2011 tror jag inte att jag bjuder på just nu. Kanske återkommer med den. Jag gillar inte tillbakablickar lika mycket som jag gillar att se framåt – därför blickar jag med tillförsikt och hopp fram emot 2012 och vad som kommer hända framöver!

Nu är det fullt fokus på examensarbete och Tour de Ski. Liksom förra året och de 24 åren där innan så hejjar jag fortfarande på NORGE. I år är min favorit, liksom de senaste 5 åren, självklart Petter Northug. Det är kanske inte riktigt sunt att vara så intresserad av vintersport som jag är, men det är ändå en del av mig, så jag fortsätter skrika, hejja och vara både patriot och fanatiker!

Nu är det snart dags för damernas 15 km klassisk i touren. Spännande saker! Kowalczyk mot Bjørgen. Vilken nagelbitare!